Himmel

Jag gillar att titta upp mot skyn och hitta intressanta saker. Himlen var lite grå idag, men inte trist för det inte.

Besökte trädgårdsmässan

                         Jag tyckte ändå det var så trist att jag började leka med slutartider....

och sen hittade jag en magnolia.

LOVE

Schhh...nåt spännande där i gräset...

Om väggar kunde tala..

Från hundpromenaden idag. Låneobjektivet Canon 50mm 1.4 fungerar förträffligt. Mitt eget åkte alltså på reparation innan jag ens hann använda det. Ett måndagsexemplar alltså. TRIST. Nu väntar vi på reservdel och gudarna vet hur länge det tar. Men anyway, idag stötte jag på en blomma i en gammal stockvägg.

pasteller

Arbetsresa imorgon. Ett vackert och rätt så romantiskt hem ska fotograferas. Dessa vackra blomster kommer med på resan.

Trött hund

Klart man blir trött när man härjat på hela dagen..

Efter regnet..

Skulle ut i skogen för att fota arbetshästar, men oj så det regnade. Men det gick okej i alla fall och efter regnet lade sig en vacker dimma över åkrarna..

Alltid nu och då får jag lust att göra något i svartvitt.

Egoisten

Vi har ett reklamprojekt i skolan, åt en kund som vill ha ett chokladtema. Det är inte lätt, för vi är många kockar i soppan, vi känner inte varandra ännu och inte varandras arbetssätt eller fototeknik heller, för den delen. Och detta projekt ska göras med hela gruppen, verkar det som. Så just nu känner jag mig lite lost. Jag vet hur jag skulle vilja göra det hela, men jag vet också att alla andra vet vad DE vill. Att halva gruppen är män, och halva kvinnor, gör det inte enklare heller. Jag vet att det är att generalisera, men på något sätt känns det ofta så, att män fotar med teknik och kvinnor med känsla. Men det finns undantag-givetvis, så ta mig med en nypa salt.. (ingen hemsk debatt om detta tack) ;)
Tydligen är jag en egoist också, för jag skulle allra helst göra den här uppgiften helt ensam och helt på eget vis.. och absolut inte i en studio, utan hemma på mitt soffbord, precis som den här bilden. ;)

Att veta exakt vad kunden vill är väl inte heller så lätt alla gånger. (Och av hänsyn till kunden går jag inte in på detaljer och valde också att fota en rosett istället. För det var främst stämningen jag ville fånga i just denna bild.

Problem och problemlösning

Efter några misslyckade porträttfotograferingar tappade jag nerverna med mitt Sigma-objektiv (50mm 1.4) och förde in det på service. Det fokuserade alltså fel, och inget hjälpte. I Canon 5D Mark II finns möjlighet att justera själv, men trots att jag justerade ända till +5 så gick det åt skogen.
Så ja, det åkte in på service och så var det borta i 2 veckor, tills det kom ett samtal från butiken. Då fick jag lämna in kamerahuset också, för att både lins och kamerahus skulle justeras så, att de skulle tala samma språk.

Tack och lov hade jag tagit en 3-årig Rajala ProTurva- försäkring, som garanterade mig ett motsvarande kamerahus till låns, under sevicetiden. Den försäkringen har definitivt varit värd sitt pris!

Nå, nu fick jag Sigma-objektivet tillbaka. testade, men var inte alls övertygad. Så igår marscehrade jag iväg till butiken och bytte ut det till Canons motsvarande lins ( 50mm 1.4 USM)  Förlorade några slantar på det, men kan bara konstatera att jag förlorar en större mängd slantar om det skiter sig på fotograferingarna.

HÄR (klick) kan du läsa mer om problemet

Har inte haft möjlighet att testa än, för de var slut i butiken och beställdes från lagret men jag räknar med att få det om några dagar. Lovar komma med rapport sen! :)

Veckans nostalgi

Dagens tanke

Pastellkristall

Tycker vi har haft denna kyla tillräckligt länge nu. Jag har ingen svårighet med vinter och snö, men den här kylan tär så på kroppen. -2 grader tack, och mera såna här fina iskonstverka att fotografera!

Solnedgång vid färjfästet

...och jo, jag medger att jag har redigerat och mixtrat. Det stör mig liksom inte alls, bara jag gillar slutresultatet.

Gaddar

Att ha fåniga små framtänder...

Såhär i vintertid får vattnet ett annat djup. Mörkt. Nästan hotfullt.

Paniken

Jag trodde jag skulle dö igår, när kameran mitt i allt var död! Jag hade just kollat batterinivån, tömt och formaterat minneskortet och skulle ut och fota. Vid bilen såg jag solen kasta ett fint ljus på lusthuset, greppade kameran och knäppte på den. Och.. DET HÄNDE INGENTING! Den var DÖD!!

Oh.. det var verkligen hemskt. Det är ju mitt viktigaste och enda arbetsredskap! Och jag som har kurs på lördag..
Testade ta bort batterigreppet och lägga i bara ett enskilt batteri. men nej, inget liv.. jag provade ALLT. Men en sak fattade jag inte.. När man lägger i ett batterigrepp måste man ta bort det vanliga locket för batteriet- den lilla plattan alltså. Och den behöver vara på plats igen när man återställer, för annars funkar det inte. I min panik kom jag inte att tänka på det.

Inte gjorde tjejen det i butiken heller (jag rivstartade mot stan) , men en kille tog sig an problemet och fann lösningen. Det var alltså batterigreppet som var sönder- inte kameran. Tack och lov.

Nog för att jag har garanti kvar- OCH en extra säkerthet i tre år, som garanterar att jag får en ersättande kamera under den tiden som min  kamera är på service. Men ÄNDÅ- det är ju min bebis...

Passade på att lämna in mitt Sigma 50mm som fortfarande fokuserar fel. Först för långt fram, Efter justering i kameran funkar objektivet ok på 1-2 meters avstånd. Går man längre bort fattar objektivet noll och fokuserar på helt fel ställe. Får de inte det fixat- får de erätta det på nåt vis. Vi får se.

Fortsättning följer...

Happy

Sista resan

Eller sista hållplatsen ska vi säga?

Färg och svartvit- vilken gillar du?