Paniken

Jag trodde jag skulle dö igår, när kameran mitt i allt var död! Jag hade just kollat batterinivån, tömt och formaterat minneskortet och skulle ut och fota. Vid bilen såg jag solen kasta ett fint ljus på lusthuset, greppade kameran och knäppte på den. Och.. DET HÄNDE INGENTING! Den var DÖD!!

Oh.. det var verkligen hemskt. Det är ju mitt viktigaste och enda arbetsredskap! Och jag som har kurs på lördag..
Testade ta bort batterigreppet och lägga i bara ett enskilt batteri. men nej, inget liv.. jag provade ALLT. Men en sak fattade jag inte.. När man lägger i ett batterigrepp måste man ta bort det vanliga locket för batteriet- den lilla plattan alltså. Och den behöver vara på plats igen när man återställer, för annars funkar det inte. I min panik kom jag inte att tänka på det.

Inte gjorde tjejen det i butiken heller (jag rivstartade mot stan) , men en kille tog sig an problemet och fann lösningen. Det var alltså batterigreppet som var sönder- inte kameran. Tack och lov.

Nog för att jag har garanti kvar- OCH en extra säkerthet i tre år, som garanterar att jag får en ersättande kamera under den tiden som min  kamera är på service. Men ÄNDÅ- det är ju min bebis...

Passade på att lämna in mitt Sigma 50mm som fortfarande fokuserar fel. Först för långt fram, Efter justering i kameran funkar objektivet ok på 1-2 meters avstånd. Går man längre bort fattar objektivet noll och fokuserar på helt fel ställe. Får de inte det fixat- får de erätta det på nåt vis. Vi får se.

Fortsättning följer...